a blank page

Set ifrån DMretro

En sak som är rätt tänkvärt ändå är ju att den enda människan du någonsin kommer kunna lita på är dig själv. Andra människor kommer komma och gå igenom ditt liv, vissa kanske stannar hela livet medan vissa dyker upp, rör om och lämnar ett avtryck och en och annan läxa. Det är ju sen gammalt att vi människor har en tendens att hitta saker att må dåligt över. Vi kämpar emot en ångest som dyker över en när man minst anar det, ibland kanske när du egentligen mår bättre än någonsin? Känslan av att inte känna sig behövd, uppskattad, som att det man gör inte räcker till, eller så kommer den som sagt när du uppnått det där målet – en tomhet dyker över dig “och nu då? var det allt?”. Mitt enda egentliga svar på att handskas med sånt är att försöka dra ett jävla asgarv. Säg att du mår dåligt över något och du gör det under några veckors tid, sen när du mår bra – var det då värt att må dåligt? Varför inte fokusera bort från det dåliga och faktiskt må bra under tiden ända tills du har en anledning att må bra. Det värsta som hänt då är att du mått bra utan egentligen en anledning att må bra. Haha, det låter så flummigt när jag läser det men flummigt är ju bra och skratta är ju kul, så varför inte? Skratta när du är lycklig och när du inte är det – skratta åt eländet! Och framförallt – få någon annan att skratta och dela ett skratt. DET är lycka.