Det har varit en väldans massa saker som hänt i livet det senaste och har därför känt att jag behövde en paus ifrån bloggen.
Nu när jag är tillbaka och har landat lite, så kommer bloggen kanske till viss del se rätt så annorlunda ut. Om det är något jag gillar hos människor så är det

X brutal ärlighet/öppenhet X

Sån här är jag. Detta är jag, även om jag inte ‘borde’ eller även om inte det är som ‘alla andra’. Internet har på många sätt blivit att man ska vara exakt som alla andra. Om man scrollar snabbt på instagram kan man knappt se skillnad på folk.
Jag satt med min livscoach och vi skulle gå igenom vad som gör mig stolt över mig själv och började rabbla upp:
– jag är väldigt produktiv och kreativ… STOPP – det där är det ytliga..
– Jaha.. Jo jag är väldigt omtänksam och kärleksfull mot mina nära. STOPP – det där är ju hur du är mot ANDRA.

Jaha? Så vad har jag som bara har med mig själv att göra?
Kom till slut fram till att det är att jag lärt mig att stanna upp och uppskatta dem allra minsta sakerna i livet. För det behöver jag ingen annan, bara mig själv. Och så: jag är unik.
Precis som du. Precis som vi alla. Vad är bättre att vara stolt över än att vara unik, att vara sig själv och ingen annan?
Det är ju något som aldrig kan försvinna.